Under konstruktion:

Tillbaka till Förstasidan

Till Ingemars sida

Om Lyck-Anders musik


Vad som finns upptecknat om Lyck-Anders, Anders Lyckén som person är inte mycket:

 

1. Det största materialet lär vara ett antal jakthistorier nedtecknade och publiserade i någon sedan
länge avsomnad lokal tidning från Hammerdal-Strömsundstrakten. Hur mycket av personen
Lyck-Anders som tecknas i dessa artiklar vet vi idag inte, men efterforskningar pågår, och
resultatet kommer att publiseras, bl a på vår hemsida.

2. Ett stycke i Fjällsjökrönikan nedtecknat av min far, Erik Allan Skarpås.

3. En Dödsruna i hembygdstidskriften Jämten årgång 1933, sid 180-181, med ett par bilder:
Här nedan följer en så trogen textåtergivning som möjligt. 


"Lyck-Anders."

Av Hemming Sten

I den bok med titeln Rull Matts, i vilken morasonen redaktör Anders Pers i Västerås på sitt enkla
och sympatiska sätt skildrat människor och natur i sin hembygd, återfinns bl. a. en liten
levnadsteckning över Sars Per, den gamle bysmeden vilkens anletsdrag äro vida kända från Zorns
tavla »Mästersmeden». (Zorn, eller Grudd Anders som Pers enligt ortens sed kallar honom, har
f. ö. också sitt kapitel i boken.) Den bild av Anders Lyckén som beledsagar dessa rader påminner
mycket om nämnda konstverk.

 

Lyck-Anders, som i fjol somras vid 91 års ålder avled hos släktingar i Åsan, Näs, där han vistades
de senaste åren, var född i Lycktorpet på Ede kronopark, som väl fått sitt namn efter hans fader.
Lycktorpet är ju känt i senare tid som träskulptrisen Lina Erikssons födelsehem. Här bodde även
Lyck-Anders någon tid, innan torpet togs i anspråk som bevakareställe. Senare innehade han
under några årtionden ett odelstorp vid Fyrsjön, där han även hade sin smedja.

Då Anders och Katarina icke hade några barn i livet sålde de för ett femtontal år sedan torpet och
bosatte sig i västra Ångermanland, varifrån hustrun härstammade. De återkommo dock till Ede,
där Katarina för några år sedan avled. Därefter bosatte sig Anders i Näs hos
släktingar på hans sida.

 

Lyck-Anders var i sin krafts dagar känd som älgjägare och smed. Åtskilliga jaktupplevelser
skildrade han på sin tid för Levi Johansson, då denne var folkskollärare i Fyrås, så att de kommo i
tryck i länspressen. Som smed hade han stort intresse för den modärna tidens maskiner och
mekaniska hjälpmedel. En del köpte han och en del tillverkade han själv, sedan han betraktat dem
ett tag i något marknadsstånd. I friskt minne är det åbäke till lokomobil som han på sin tid inköpte.
Legenden förtäljer i Hammerdal att man måste leja ett par man som sågade den ved varmed
lokomobilen skulle eldas, när man skulle anlita Lyck-Anders att såga ved med denna. När veden
var sågad så var den även uppdeldad!

Som smed, även bössmed, och som båtbyggare lämnade Lyck-Anders många vittnesbörd om sin
yrkesskicklighet efter sig i bygden. Även som berättare och som levnadsvis filosof minns man
honom gärna. Han var kanske inte fullt så djup i det senare avseendet som hans yrkesbroder
Jonas Sundqvist på Ön, men det låg ofta levnadsvisdom i hans uttalanden. En gång när vi gingo i
småskola i hans stuga vid Fyrsjön och det var fråga om Sveriges huvudnäringar, åkerbruk och
boskapsskötsel, gjorde värden följande inlägg i lektionen:

Fiskarn föder sig,

odlarn göder sig,

men skogarn (jagarn) svält ihjäl.

Någon kommunalman eller politiskt intresserad medborgare var väl Lyck-Anders kanppast, han
var ju bara torpare, till på köpet nere vid Fyrsjön, men den som skriver denna hans förmodligen
enda minnesruna kommer ihåg huru han en gång gav uttryck för sin uppfattning om att fyrkskalan
skulle ligga till grund för rösträtten även vid prästval i följande ord: »När det är frågan om att välja
själasörjare borde vi väga lika mycket».

I yngre år lär Lyck-Anders ha varit fiolspelman. Någon låt som han brukade spela skall också, om
vi minns rätt, finnas upptecknad. Nu har den gamle bjässen samlats till sina förfäder. Han var en
mycket ståtlig representant för sin generation. Med honom går, tycker man, ett helt tidsskede, ett
helt släktled, i graven. Men i minnenas värld skall den högresta vikingagestalten alltid leva.

Bilder med texten 1. Lyck-Anders i sin smedja. 2. Lyck-Anders och hans hustru vid rep. 82 och 84 år.


Tillbaka till Förstasidan

Till Ingemars sida

Om Lyck-Anders musik